Cancer
Jag blir alltid tvingad till att äta. maten smakar som min medicin. eller mina mediciner. många många mediciner. Om jag ska göra något, träffa någon eller bara sitta vid datorn en halv timma, så måste jag lägga mig ner minst en timme och samla krafter för det. Jag känner mig Alltid annorlunda. Folk behöver inte ens prata om det för att jag ska känna mig så. det räcker att de kollar. eller säger något annat snällt. varje gång jag hör "hur mår du?" så skriker det cancer i mitt huvud.
Konstiga känslor. en känsla av att någonting tas bort från min kropp. inuti. hela hela tiden. det gör inte ont. men jag bara fortsätter få samma känsla. det är äckligt.
Ni kanske inte tror att det är så överdrivet, men det är verkligen det och det är till och med värre än så. Det är så mycket i huvudet. Konst. kompisar. sjukdomen. framtid. liv. död. så mycket tankar att jag ibland inte ens kan röra på mig.
Och jag blir smalare och smalare för varje dag. Vilket gör risken större att jag inte kommer klara det här så bra. Vi vill aldrig prata om det. Men jag tror att jag måste berätta det att om jag fortsätter blir såhär svag så kommer jag kanske inte klara sista operationen. Läkarna har sagt det flera gånger och jag känner så själv. Jag säger det bara för att alla vi ska va beredda ifall något sånt händer. och när jag ändå håller på och är ärlig mot er kan jag också säga att cancern har spridit sig. lite över den första tumören och vid njurarna börjar det komma också. Jag är beredd på allt det tråkiga. var ni också det.. och förlåt för att ni blev tvungna att veta det här, men jag ville skriva av mig.
Förresten jag var på min andra behandling förra veckan och den här gången gick det mycket värre. jag låg i sängen i nästan tre dagar. får se hur nästa gång ska gå bara...
Shinedown – Simple Man - Acoustic Version
Konstiga känslor. en känsla av att någonting tas bort från min kropp. inuti. hela hela tiden. det gör inte ont. men jag bara fortsätter få samma känsla. det är äckligt.
Ni kanske inte tror att det är så överdrivet, men det är verkligen det och det är till och med värre än så. Det är så mycket i huvudet. Konst. kompisar. sjukdomen. framtid. liv. död. så mycket tankar att jag ibland inte ens kan röra på mig.
Och jag blir smalare och smalare för varje dag. Vilket gör risken större att jag inte kommer klara det här så bra. Vi vill aldrig prata om det. Men jag tror att jag måste berätta det att om jag fortsätter blir såhär svag så kommer jag kanske inte klara sista operationen. Läkarna har sagt det flera gånger och jag känner så själv. Jag säger det bara för att alla vi ska va beredda ifall något sånt händer. och när jag ändå håller på och är ärlig mot er kan jag också säga att cancern har spridit sig. lite över den första tumören och vid njurarna börjar det komma också. Jag är beredd på allt det tråkiga. var ni också det.. och förlåt för att ni blev tvungna att veta det här, men jag ville skriva av mig.
Förresten jag var på min andra behandling förra veckan och den här gången gick det mycket värre. jag låg i sängen i nästan tre dagar. får se hur nästa gång ska gå bara...
Shinedown – Simple Man - Acoustic Version
Snart. snart...
Ja, hur gick det egentligen? Jag har inte skrivit på länge och anledningen är att jag helt enkelt mått skit och inte orkat sitta vid datorn ens. Det är inte lätt när man tar gift två gånger om dagen. Man blir lite trött. eller ja, lite.. lite ont i huvudet.. kan inte dricka kallt vatten. men det värsta är att man blir infektionskänslig, så jag måste hålla mig hemma så mycket som möjligt. Vilket jag inte alls är bra på.
Men jag försöker tänka på att det faktiskt är över det här snart. (om allt går som det ska.) Tanken får mig och må lite bättre faktiskt. För att jag har inte mått så bra psykiskt på sistone. Tankarna har gått hit och dit och jag har inte kunnat ha allt under kontroll liksom. Hatar att gå förbi speglar och se mig själv. Skulle vilja ta bort alla speglar hemma.. och alla gamla bilder.. men men.. som sagt. Det är kanske över snart. Kanske bara 5 månader kvar.
Det är mycket som ska ut på duk med hjälp av svart, vit och en pensel. Jag längtar...
Men jag försöker tänka på att det faktiskt är över det här snart. (om allt går som det ska.) Tanken får mig och må lite bättre faktiskt. För att jag har inte mått så bra psykiskt på sistone. Tankarna har gått hit och dit och jag har inte kunnat ha allt under kontroll liksom. Hatar att gå förbi speglar och se mig själv. Skulle vilja ta bort alla speglar hemma.. och alla gamla bilder.. men men.. som sagt. Det är kanske över snart. Kanske bara 5 månader kvar.
Det är mycket som ska ut på duk med hjälp av svart, vit och en pensel. Jag längtar...
