Dindars Blogg

Idag tog jag ut mina pennor och ritade en cirkel sen gjorde en skugga av den. Inget mer. Men hey, det är ett steg framåt. Imorgon kanske jag ritar en cirkel till. Eller nåt. Jag menar nu har jag lust att rita igen. Så jag mår bra! Det är ju bra nyheter.



Snart får jag tredje behandlingen. Sen är det två kvar.

Vill bara säga det att om ni vill att jag ska skriva om nåt speciellt eller ta kort på nåt eller vad som helst så är det bara att säga till. Så ni vet :)





Från vitt till grått till svart.

Gott nytt år.

Igår åkte jag till Uppsala för att bara prata med läkaren då. Ganska onödigt. Men det var ändå kul och åka så långt. Åkte till Stockholm och alla möjliga ställen med. Vad sa läkaren? Det är ju det ni vill veta. Hehe
Han sa..  Han sa mycket. Men han sa inget jag ville höra. Det var bara tråkiga besked. Men äh, jag bryr mig inte längre. Det får bli som det blir. Det spelar ingen roll.

Det var tråkigt att jag inte hann träffa alla jag ville träffa nu innan jag ska få behandling. Men jag hann åka till Vimmerby och va med Sky lite. Är glad för det :)

Ska få behandling idag vid 14:00. Jag hoppas jag kan leva som vanligt efter behandlingen den här gången. Dom har ju sänkt på dosen för att jag inte orkade med så mycket.



(om ni vill veta exakt vad läkaren sa igår, så får ni skicka meddelande på facebook. Jag kan berätta.)

Det blir automatiskt så att man inte skriver så mycket här. Vet inte varför riktigt. Men om jag ska berätta lite hur jag mår då för de som läser bloggen bara för o veta det. 


Jag har tagit paus från behandlingen sen jag kom hem från Eksjö. Så inget gift för mig tills den 14:e då jag ska åka till Uppsala för att träffa den där läkaren som alla har snackat om så mycket. Han som ska vara Sveriges bästa då när det gäller så allvarliga sjukdomar. Vi ska planera ett datum då jag ska opereras. I Uppsala då. Det känns bra att det börjar nu liksom, men ändå läskigt att tänka på att det värsta är på gång nu. Det händer snart. Tredje gången jag ska få behandling. Halva vägen. Kommer jag orka det? Sedan operationen då, som bara bli mer och mer avancerad. Undra vad de ska säga i Uppsala. Tråkiga nyheter säkert där med..

Men nu har jag ju vilat i en vecka nästan från behandlingen. Så jag kan äta igen. Med vilja liksom. Jag kan äta pizza nu och till och med dricka cola med det. Ni anar inte hur mycket jag uppskattar det. Jag uppskattar livet mycket mer. Alla små detaljer. Saker jag gjorde innan som jag inte alls ens tänkte på då. Det är en härlig känsla bara att kunna få gå ut och gå. Jag är tacksam. Jag är verkligen tacksam för att få vara med. Att få känna att man är en del av.. allt det här. Ni förstår säkert inte vad jag menar riktigt, men det är en underbar känsla. Jag älskar det. 
Jag hoppas ni känner så nån gång. Att vara tacksamma. För att få leva ett liv utan några större problem. Det känns skönt. Det är en fin känsla. Jag tänkte inte så mycket på det då när jag var.. ja, vanlig. Så därför ville jag skriva lite om det bara. 


Ber om ursäkt för att jag skriver så lite, men jag vill helst hålla de flesta tankarna för mig själv. Annars blir det för jobbigt för er.

Men vi hörs. 
Hej då.

I måndags vaknade jag och hade planer att gå till skolan för att prata med en lärare, men det blev inte riktigt så för efter ungefär en kvart så fick jag ont i magen och började spy. Gjorde det flera gånger, så jag fick åka in på akuten i Eksjö. Läkarna kollade och försökte se vad det var för något men de kunde inte hitta några fel. Så jag fick sova där. För att det skulle va bättre ifall det kom tillbaka. Men det gjorde inte det så jag fick komma hem idag. 


((Vissa vet inte, så jag skriver det här. Jag kan inte svara på era kommentarer. Det står liksom inte "svara" någonstans.))

Och imorgon fyller jag år. Fyller hela 20. så jah, grattis till mig.. ja.. hejdå.

Jag blir alltid tvingad till att äta. maten smakar som min medicin. eller mina mediciner. många många mediciner. Om jag ska göra något, träffa någon eller bara sitta vid datorn en halv timma, så måste jag lägga mig ner minst en timme och samla krafter för det. Jag känner mig Alltid annorlunda. Folk behöver inte ens prata om det för att jag ska känna mig så. det räcker att de kollar. eller säger något annat snällt. varje gång jag hör "hur mår du?" så skriker det cancer i mitt huvud. 
Konstiga känslor. en känsla av att någonting tas bort från min kropp. inuti. hela hela tiden. det gör inte ont. men jag bara fortsätter få samma känsla. det är äckligt. 
Ni kanske inte tror att det är så överdrivet, men det är verkligen det och det är till och med värre än så. Det är så mycket i huvudet. Konst. kompisar. sjukdomen. framtid. liv. död. så mycket tankar att jag ibland inte ens kan röra på mig.
Och jag blir smalare och smalare för varje dag. Vilket gör risken större att jag inte kommer klara det här så bra. Vi vill aldrig prata om det. Men jag tror att jag måste berätta det att om jag fortsätter blir såhär svag så kommer jag kanske inte klara sista operationen. Läkarna har sagt det flera gånger och jag känner så själv. Jag säger det bara för att alla vi ska va beredda ifall något sånt händer. och när jag ändå håller på och är ärlig mot er kan jag också säga att cancern har spridit sig. lite över den första tumören och vid njurarna börjar det komma också. Jag är beredd på allt det tråkiga. var ni också det.. och förlåt för att ni blev tvungna att veta det här, men jag ville skriva av mig. 


Förresten jag var på min andra behandling förra veckan och den här gången gick det mycket värre. jag låg i sängen i nästan tre dagar. får se hur nästa gång ska gå bara...


Shinedown – Simple Man - Acoustic Version

Ja, hur gick det egentligen? Jag har inte skrivit på länge och anledningen är att jag helt enkelt mått skit och inte orkat sitta vid datorn ens. Det är inte lätt när man tar gift två gånger om dagen. Man blir lite trött. eller ja, lite.. lite ont i huvudet.. kan inte dricka kallt vatten. men det värsta är att man blir infektionskänslig, så jag måste hålla mig hemma så mycket som möjligt. Vilket jag inte alls är bra på.
Men jag försöker tänka på att det faktiskt är över det här snart. (om allt går som det ska.) Tanken får mig och må lite bättre faktiskt. För att jag har inte mått så bra psykiskt på sistone. Tankarna har gått hit och dit och jag har inte kunnat ha allt under kontroll liksom. Hatar att gå förbi speglar och se mig själv. Skulle vilja ta bort alla speglar hemma.. och alla gamla bilder.. men men.. som sagt. Det är kanske över snart. Kanske bara 5 månader kvar. 


Det är mycket som ska ut på duk med hjälp av svart, vit och en pensel. Jag längtar...

Så nu var det dags. Om en timme åker jag till sjukhuset. Önska mig lycka till!


Förresten, jag fick brev från klassen(Es07) igår. Jag vet inte vad jag ska säga.. Helt underbart var det att läsa alla brev. började nästan gråta. Jag lovar att ta med mig era brev och saker med till sjukhuset och kolla på dom så fort jag känner mig lite nere eller ensam. Tack för ert stöd. Jag älskar er!

Förlåt för att ni fått komma in på bloggen flera gånger och tänkt "nehe, inget idag heller." men jag kan förklara varför jag inte skrivit på så länge. Jag har fått lite fler mediciner nu och det kommer lite mer senare nästa vecka med och som ni kanske vet så får man biverkningar av nästan alla mediciner. Så tänk alla j*vla biverkningar från typ 6 olika tabletter. Morgon och kväll. Det är sjukt att jag klagar på det egentligen, men tills jag ska få sluta ha ont i benen t.ex så får jag ont i magen istället. Eller för att jag ska få ta en tablett som gör att jag inte får ont i magen men då får jag istället svårt att andas eller att jag blir trött eller något. Ibland kan jag tycka att jag lika gärna kunde haft ont i magen istället och sluppit den tabletten liksom. Men det tycker inte läkarna. Så jag har alltså inte mått så bra nu på sistone . Inte fysiskt och inte psykiskt. Därför jag inte har skrivit.

Men nu till vad som Kommer hända..
Imorgon kl 12 ska jag till Eksjö för att få en venport. Och då blir det ju en liten operation bara för det. Jag måste ju ha en sån venport när jag får cellgifter den 27:e. Så det är mycket möjligt att jag får sova i Eksjö imorgon på sjukhuset. Tråkigt eftersom det är fredag imorgon men en sak är ju bra med det och det är att jag kommer få mycket mer morfin än vad jag får redan. Och det betyder att jag ska få sova väldigt väldigt gott. Förresten jag tror jag är beroende av det nu. Morfin asså.. Men det är ju bara härligt ;)

Men det blir alltså en liten operation imorgon
26:e blir jag inlagd på Ryhov i Jönköping
27:e får jag cellgifter och 28:e eller 29:e får jag förhoppningsvis komma hem.


Vill också säga att det är många som besöker min blogg. Är jätte tacksam för det. 
Hejdå.

Jag är hemma från sjukhuset nu. Blev inlagd i måndags när jag skulle besöka läkaren bara. Hon såg att jag inte mådde så bra så hon ville att jag skulle stanna där. Och nu mår jag mycket bättre :)

Cellgiftsbehandlingen eller vad man nu ska kalla det börjar den 26:e, så nu kommer jag va hemma tills dess.

Jag hoppas jag kan få se Joe Bonamassa i Gbg med Tomas den 22:e med och att jag inte mår dåligt just den dagen. Men jag tror jag drar dit hur jag än mår.

Jag hade ju sagt att jag skulle skriva igår efter jag kommit hem från Jönköping, men det blev inte så för att jag fick väldigt ont i magen på kvällen och orkade verkligen inte att gå upp. Sa det till läkaren idag och han sa att det  är normalt och att jag kommer ha lite ont varje kväll nu. Men att det värsta skulle börja en vecka efter behandlingen är slut. Då skulle det göra riktigt ont i magen. Så då kommer jag inte att svara på sms eller sitta här. 

Men i alla fall igår när jag kom dit så skulle dom först prata lite om hur behandlingen är och vad som kommer att hända och allt det där. men nåt jag la märke till direkt när jag kom dit var att ingen av patienterna som kom ut därifrån eller dom som satt och väntade var under 40 år. De flesta såg ut att va över 60 i alla fall. Så det var verkligen "Jag tycker synd om dig-blickar" överallt där när dom såg att jag skulle få strålbehandling. Lite jobbigt faktiskt att alla glodde så mycket. Sen när jag var inne i rummet där jag skulle få behandlingen så fick man ta av sig allt förutom kalsonger och lägga sig på en hård liten säng och så var det en  rund maskin typ som var över magen som åkte runt lite så att jag kunde få strålning i magen uppifrån sen från höger och vänster. Det gjorde ju inte alls ont att få strålning men det som gjorde lite ont var att man var tvungen och ligga helt stilla i 20 minuter. Men det gick ju över sen när man var uppe en stund. 

Sen fick jag höra att det är faktiskt Sveriges bästa läkare och en av världens bästa när det gäller det här som har hand om mig och det är han som bestämmer vad som ska göras med mig osv. Hoppas jag får träffa honom. Hade varit coolt :)

Vi hörs..

Vad har jag gjort sen sist jag skrev här? Hmm..
Jag har varit ute en dag och fotat Abbes (bil)ar. Bilderna ser ni på hans facebook efter jag orkat redigera dom. Sen har jag varit hemma dom andra dagarna och faktiskt bara sovit. (är fortfarande trött). Men idag var jag i Jönköping med Tes och Josefine och kollade på Inception. Jag rekommenderar den filmen! 10/10! Men om du fattar lite trögt, så ska du nog inte kolla, för man måste va ganska smart för den filmen :)


Imorgon åker jag till Jönköping för strålbehandling. Jag ska inte ljuga och säga att jag är lugn och att jag inte tänker på det så mycket. Jag är sjukt nervös. Jag vet att det inte kommer göra ont, men det är det att strålningen kommer att vara inne i min kropp en väldig lång tid. Kanske hela livet. Så jag tänker mest på biverkningar som man får under själva behandlingen och kanske till och med senare i livet. Det är ju tråkigt att gå och ha ont någon stans så länge liksom. Eller att behöva ta morfin hela livet. Om man nu ens kan det.. vi får se..
Jag skriver imorgon efter jag kommit hem från sjukhuset.

Okej, nu har även jag skaffat Blogg. Mest för att jag känner att jag inte orkar säga: "jo jag mår bra tack. det är bättre nu" så många gånger om dagen. Så snälla läs här istället. Jag ska försöka skriva en gång i veckan iaf. Eller kanske lite mer. Vi får se..